Kukmätning mellan Poolia och studentconsulting

Poolia har nu stämt Studentconsulting då de inte gillar att studentconsulting har utnämt sig själva till ”Sveriges bästa bemanningsföretag 2010”. Otroligt roligt och kan verkligen benämnas som 2010 års kukmätning (se även SvD).

Bonik AB:s envägskommunikation

Sedan en tid tillbaka har entrepenadföretaget Bonik AB och fackföreningen Malmö handels- och servicesyndikat av SAC syndikalisterna varit i konflikt. Syndikatet har lagt deras spelbord i blockad. Givetvis har tredje part blandats in i konflikten dvs alla de uteställen som Bonik AB bedriver sin spelverksamhet. I det nuvarande läget är de drabbade kulturbolaget (KB), Ice och Bodoni. Dessa tre utställen är de som fackföreningen i första hand riktar in sig på. I andra hand kommer åtgärdena rikta sig mot interpool, Boomers och slagthuset.

Enligt uppgift har SHR (Sveriges hotell och restaurangföretagare)  blandats sig i konflikten dvs. bland annat slagthusets och kulturbolagets arbetsköparorganisation. De menar tydligen på att Slagthuset, Kulturbolaget och Bodoni inte kan bryta sitt avtal med Bonik AB. Enligt SHR kommer inte dessa utställen att hålla sig neutrala i konflikten. Syndikatet kräver dock neutralitet så det ser ut som om konflikten håller på att trappas upp.

I sydvenskan säger delägaren Jonas Philipsson att han har ”100 procents koll. Vi hade personalmöte för ett par veckor sedan och då framkom ingen kritik alls.”  Alla vet ju hur arbetsköpare beteer sig i ”krissituationer”  där de ofta sammankallar till personalmöten och håller envägskommunikation med personalen. Huruvida det framkom kritik eller inte på mötet låter vi vara osagt men en eventuell frånvaro av kritik på ett möte går ju knappast i garant för att man har ”100% koll”. Deltagare på mötet får gärna skicka in egna kommentarer, eller kommentera, om hur mötet egentligen gick till och vilken kritik som finns. 

I sydsvenskans artikeln vill Bonik AB gärna gå till arbetsdomstolen. Men förutom att de flesta arbetsköpare ljuger sig blåa i arbetsdomstolen så är ju arbetsdomstolen ingen vanlig domstol. Man är ju van vid politiskt tillsatta nämdemän i domstolar men i arbetsdomstolen sitter lika delar representanter från svenskt näringsliv (direktörer/borgare/mestadels gubbar) samt lika delar representanter från LO/TCO och SACO (arbetsköparvänliga fackbyråkrater/borgare/mestadels gubbar). Vem vill att dom skall ”dömma” i dessa konflikter egentligen? Särskilt i detta fall SAC syndikalisterna som dessa intresseorganisationer hatar.

Dödsfall i sjukvårdsfabriken

Bemanningsföretagen har under en längre tid även trängt in i vårat sjukvårdssystem tillsammans med upphandlingar och privatiseringar. I kombination med den nya religionen i offentlig verksamhet som heter ”lean healthcare”, som vill göra om sjukvården till japanska bilfabriker, skapas stress och diskontinuiteter som leder till direkta dödsfall av patienter.

Nu har dödsfall uppmärksammats på bland annat Danderyds sjukhus när bemanningsföretag hyrdes in under en planeringsdag. Naturligtvis skyller man på anställdas ”kompetens” när det i praktiken är omöjligt för någon människa att på samma dag hoppa in på en avdelning, ta över och sköta den i sin helhet, samtidigt som patienterna rullar fram på löpande band.

Man kan läsa o tragiken i expressen och DN. Ett bra inlägg i inhyrningsproblematiken går att läsa här.

Följ våra vänner!

Det har nu startats en ny arbetsplatsblogg som kallas tunnelbloggen som skriver om livet i tunnelbanan i stockholm. Sedan tid tillbaka vinns även vännerna på euromaintbloggen. Följ gärna våra signalvänner och inspireras gärna till att starta en egen arbetsplatsblogg!

bemanningsbloggen

Myten om att bemanningsföretagen skapar arbetstillfällen och damsugningen av lokala arbetsmarknader (Bemanningsföretagens funktion del 4)

Den 31 augusti släppte arbetsköparorganisationen Almega bemanningsföretagen en uppmaning till AMS att matcha fler arbetslösa till bemanningsföretagen. Det som händer är alltså att bemanningsföretagen vill damsuga den lokala arbetsmarknaden. Målet är att alla arbetstillfällen i första hand skall finnas tillgängliga via bemanningsföretag. Ingen arbetare som kommer från arbetslöshet skall alltså kunna undvika att bli exploaterad och utsugen av ett bemanningsföretag.

Det som hela tiden basuneras ut från arbetsköparorganisationen Almegas propagandamegafoner är myten om att bemanningsföretagen skapar jobbtillfällen. Men egentligen är det så enkelt som att bemanningsföretagen damsuger de arbetstillfällen som företagen redan har behov av och som AMS innan hade som uppgift att förmedla.

 Det som bemanningsföretagen erbjuder alla företag är ”flexibel” och foglig arbetskraft som kan anpassas helt efter företagens behov på bekostnad av arbetskraftens ökade otrygghet, ohälsa och försämrade levnadsvillkor.  I gengäld tar bemanningsföretagen ut en viss andel på arbetskraftens löner och kryddar sin vinst med nystartsbidrag och slopade arbetsgivaravgifter.

Omsättningen för bemanningsföretagen ökade med 26 procent andra kvartalet 2010 jämfört med samma period i fjol. Totalt omsatte bemanningsföretagen 4,2 miljarder kronor andra kvartalet 2010. Detta betyder att bemanninsgföretagen är på god väg att etablera sig och monopolisera förmedlingen av arbetstillfällen.

I avtalsrörelsen bekräftade bland annat Niklas Beckman, arbetsrättsjurist på Svenskt Näringsliv, i arbetaren myten om att bemanningsföretagens monopolisering av arbetstillfällen är nödvändigt för skapandet av fler jobb:

Många av dagens företag ingår i olika förädlingskedjor, där det enskilda företaget bara är en länk i kedjan. Det innebär stora behov av att snabbt kunna ställa om och förändra företagets produktion eller tjänster och att på kort tid öka eller minska på personal. Detta gäller naturligtvis även om företaget är i ett neddragningsskede. Visst vore det enklare om företagen hade en jämn efterfrågan och helt stabila förutsättningar, men verkligheten ser inte ut så. De företag som inte kan anpassa verksamheten får sämre konkurrenskraft på den allt mer globala marknaden. Sämre konkurrenskraft leder till färre arbetstillfällen, både i kundföretagen och i bemanningsföretagen.

Det är en bra sammanfattning av myten om att bemanningsföretag skapar arbetstillfällen. Den bygger bara på en sak dvs. att företagen inte ”vågar” anställa arbetskraft och att bemanningsföretagen erbjuder att sälja detta ”risktagande”. I propagandamyterna kallar man detta att ” dagens företag ingår i olika förädlingskedjor, där det enskilda företaget bara är en länk i kedjan. Det innebär stora behov av att snabbt kunna ställa om och förändra företagets produktion eller tjänster och att på kort tid öka eller minska på personal.”

Men vad exakt innebär detta egentligen?(förutom att man skapar arbetstoppar som beskrivs i del 2 här) Varför är det inte så att man ”vågar” anställa? Svaret återfinns bland annat i arbetsköparorganisationen Företagarnas propagandaskrift ”bemanningsföretagen behövs” där en undersökning bland medlemsföretagen kommer fram till att en tredjedel av företagen vill ersätta fast anställd personal med inhyrd. Detta anses enligt propagandaskriften vara ”en följd av problematiken med att ha anställda.”  

Pudelns kärna är alltså att man inte ”vågar” anställa för att fasta anställningar enligt gällande lagstiftning garanterar den anställde rättigheter i form av saklig grund för uppsägning, turordning vid arbetsbrist och återanställningsrätt. Det företagen är rädda för är att de inte skall kunna göra vad de vill, när de vill och hur de vill. Anställda skall helst vara kärnfriska (trots att de slits ut i arbete), hålla käften (inte kritisera) samt jobba hårdare och snabbare (öka arbetstempot).

Sammanfattningvis så spelar det knappast någon roll för antalet arbetstillfällen om bemanningsföretagens verksamhet skulle förbjudas då företagen därigenom skulle tvingas att anställa och följa gällande lagstiftning på arbetsmarknaden. Ytterligare en myt som figurerar i detta sammanhang är att bemanningsföretagen har ”trygga anställningsvillkor” vilket skall avhandlas i nästkommande inlägg om bemanningsföretagens funktioner. 

Läs även del 1 i serien här

Läs även del 2 i serien här

Läs även del 3 i serien här

Lönedumpning (bemanningsföretagens funktion del 3)

 Här är några tips och råd om vad som gäller när du ska hyra in personal.

När du ska hyra in personal har du
/…/
• inte skyldighet att träffa överenskommelse med facket om inhyrningen
• inte skyldighet att ge facket namnlista med mera för de som hyrs in

- När du skall hyra in bemanningsföretag – Bemanningsföretagen/Almega, 2009-10-22

Vi vet vad som krävs av oss och den personal som vi hyr ut. Detta tillsammans med vår slimmade organisation gör att vi kan hålla nere kostnaderna. Vår ambition är att alltid ha Sveriges lägsta priser.

- Uniflex bemanning 2010

En självklar funktion som bemanningsföretagen erbjuder att sälja till företagen är att försvaga den fackliga anslutningsgraden och dumpa lönerna på arbetsplatsen. Citatet ovan från arbetsköparorganisationen Bemanningsföretagen/Almega ger rådet till företagen att inte ”ge facket namnlista med mera för de som hyrs in”. 

 Anledningen till detta råd är givetvis att det skall försvåra för facket att värva medlemmar, övervaka löner samt övervaka hur lång tid inhyrda just är inhyrda på arbetsplatsen. Det senare är kanske särskilt aktuellt inom industrin efter avtalsrörelsen 2010 då IF Metall godkänt inhyrning trots att det finns anställda som sagts upp och har återanställningsrätt. Dock med en del undantag (så många undantag så att det i praktiken är ett godkännande av missbruk) som bygger på att det lokala facken har stenhård koll på inhyrdas anställningstid. Detta har bland annat påpekats av fd TCO/LO juristen Kurt Junesjö. 

 När det gäller att ha koll på vilka löner som inhyrda från utländska bemanningsföretag har, så är det i praktiken helt omöjligt genom att man ofta inte språkligt förstår varandra men också att det finns en rädsla från de inhyrda att tala om sina löner eftersom de kan få sparken och skickas tillbaka till sina hemländer med skulder upp till öronen. Om det förekommer ”dubbla kontrakt” så är denna rädsla givetvis ännu större (exempel på detta finns att läsa om här, här, här ). Detta ger flexibla ingångar för att dumpa lönerna långt under minimilönen i bemanningsavtalet.(Mer om byggnads blockad i SvD, sydsvenskan, GP, Di, lag och avtal, HD, NsD, Byggnadsarbetaren, SR).

Mer systematisk dumpning av lönerna sker genom att etablera inhyrning av personal som ett permanent inslag i företagens verksamhet. Det är en del av att skapa ”permanenta” arbetstoppar som beskrivits i del 2 i denna serie om bemanningsföretagens funktioner. Detta innebär att företagen  successivt byter ut fasta tjänster mot inhyrda när någon säger upp sig, går i pension och i behovet av nyanställningar när behovet av arbetskraft ökar (När volymerna och behovet av arbetskraft ökar så kontrar företagen behovet av arbetskraft genom inhyrning av bemanningsföretag). Detta innebär att etablera ”permanenta” arbetstoppar.

  Ju fler av den fasta anställda arbetskraften som blir inhyrd ju snabbare sjunker också lönerna för de inhyrda. Detta beror på att de inhyrdas löner enligt bemanningsvatalet helt styrs av den fasta anställa arbetskraftens genomsnittslön.  Representerar de inhyrda en yrkesgrupp(eller jämförbar grupp) som inte finns representerad på arbetsplatsen av den fast anställda arbetskraften så dumpar bemanningsföretagen systematiskt lönerna till bemanningsavtalets minimilön på 104 kronor i timmen (så gör man exempelvis här , här och här). Att företagen kan dumpa lönerna till miniminivåerna i kollektivavtalen har gjorts möjligt av det framförhandlade bemanningsavtalet (som alla förbund skrivit under) samt den nyss antagna lagen lex laval i kombination med att företagen etablerar ”permanenta” arbetstoppar (en viss procent av personalen som ALLTID är inhyrd).

En annan variant på lönedumpning är att låta bemanningsföretag ta över arbetsuppgifter som den fast anställda personalen utför till högre löner. Så har fallet varit med sophämtningsföretaget Resta som använt bemanningsföretaget  GGX Stockholm AB för att utföra de arbetsuppgifter som skulle ge den fast anställda personalen högre ackordslöner (mer om Restaaffären i sydsvenskan, DN, SvD, Lotidningen).

En bra artikel som beskriver problematiken kring denna funktion, samt funktionen att skapa ”permanenta” arbetstoppar hos företagen, finns genom en intervju med Handels klubbordförande Johnny Ahlgren på Dagabs lager i jordbro i tidningen arbetaren ((mer om uppropet inom handels här, här, här och här) .

Bemanningsbloggen

PR-konsulten Lars olof Pettersson fortsätter sprida myter (VD för Berns salonger visste om städarna arbetsvillkor del 4)

PR-konsulten Lars olof Pettersson svarar SAC syndikalisterna i en ny artikel i LO tidningen om konflikten mot Berns salonger. Det första han går på är att Berns ledning inte visste om de städvillkor som städarna hade under de olika bemanningsföretagens verksamhet.

I del 2 i denna följetong beskriver bloggen, utifrån en atikel i SvD, hur VD:s arbetsdag är långa och hur hon hälsar på sina anställda både på morgon och kväll. Städaren Marcelo som arbetat på Berns mellan 2006 och 2010 säger att de jobbade 20 timmar per dag utan att åka hem emellan och att ”Vd:n som hade sagt hejdå för dagen, kvällen innan sa god morgon”. 

Alltså ärligt talat. Att hävda att man inte känner till under vilka villkor som städarna jobbade under för bemanningsföretagen när man spenderar så mycket tid på arbetsplatsen är bara lögner och dimridåer för att undkomma ansvar. Och Lars Olof Pettersson är en av dem som sprider vidare denna myt.

I övrigt så har Per Lydmar och PG Nilsson drivit Berns salonger sedan 2005 och blev vid Yvonne Sörensens tillsättning sedan arbetande styrelseledamöter i ledningen (och som OM dessa personer inte känner varandra och därmed pratar om dessa saker). På ytterligare en punkt sprider alltså Lars Olof Pettersson vidare myter och lögner om att berns ledning inte har haft vetskap om städarnas arbetsvillkor.

Bemanningsbloggen