Varje dag är som ett kinderägg (Vd för Berns salonger visste om inhyrda städares arbetsvillkor del2)

”Varje dag är som ett kinderägg” uttrycker VD Yvonne sörensen i SvD i slutet på förra året. Hon beskriver vidare sin hårda VD vardag med att guida ett reseföretag i Berns olika salonger, dryfta smakråd till nya draperier och klä om en soffa, träffa alla avdelningschefer och knappa på sin dator.

Om vi nu jämför med städarnas vardag på Berns salonger så träder en annan vardagsverklighet fram. Städaren ”Marcelo”, som jobbade på Berns salonger mellan 2006 till 2010, uttrycker följande i en vardagsbeskrivning:

Ibland brukade jag jobba 20 timmar/dag utan att åka hem emellan. Vi var alltid 2-4 personer. Vi jobbade från 8 på morgonen till klockan 12 på natten med möblering för konserter, konferenser (det finns 5 olika konferensrum + Stora salongen) och middagsbokningar. Från klockan 12, medan festen var i gång, vilade några timmar i ett städrum, ibland drog vi fram en kartongbit. Vi satte alarm på våra mobiler, och när konserterna var slut och folk började gå hem från festen började vi städa Stora Salongen och möblera inför frukostkonferenser. Vi var tvungna att börja klockan 03:00-03:30 ungefär. Klockan nio på morgonen måste allt vara klart, alla stolar och bord och allt skinande rent. När det var klart kunde vi gå och äta frukost i matsalen. Där brukade vi somna med huvena mellan armarna. Och så börjar berns fasta personal komma till jobbet. Vd:n som hade sagt hejdå för dagen, kvällen innan sa god morgon. Berns personal jävlades alltid med oss, ”Är allt klart? Vi behöver en stol till, ta fram ett till bord” o.s.v.

En kamrat från Bolivia bodde på Berns. Han tyckte det var meningslöst att hyra ett rum eftersom han jobbade så mycket. På söndagar gick han ut och promenerade, han hade allt han ägde i en ryggsäck och tvättade sina kläder på toaletten.

Att VD Yvonne Sörensen inte skulle ha kännedom om städarnas vardag är bara löjligt att påstå när hon dessutom hälsar hejdå på dagen och god morgon dagen efter på samma städpersonal. Detta kan naturligtvis beskrivas som en slags kriminalitet på entrepenad som gör att företagen kan frånsäga sig sitt ansvar för bemanningsföretagens verksamhet. Tidningen arbetaren visar hur man har valt att se på saken i Norge ( Norge städar i städbranschen och ”Det är ren maffiaverksamhet”). Papperlslös medlem i SAC syndikalisterna beskriver också maffiaverksamheten här.