Omvärldsanalys (bemanningsföretagens funktion del 5)

Världen har genomgått stora förändringar de senaste decennierna. Både globalt och regionalt har omfattande omstruktureringar skett. Arbetsköparna i har övergivit taylorismen. Taylorismen var en arbetsköparstrategi som bl.a. byggde på införandet av standardiserade rörelser, tidsstudier, maximal specialisering och kvantitativa målsättningar för produktionen vilka skulle uppnås genom olika belöningssystem. Detta har påverkat själva grundförutsättningarna för att bedriva framgångsrik klassorganisering. Nu håller industrins särställning på att ersättas av tjänstesamhällets. Tjänstesektorns allt mer dominerande roll är ett grundfundament i posttaylorismen . Gränserna mellan tillverkning och tjänst blir allt otydligare. Arbetet blir mer immateriellt när information och kommunikation spelar en avgörande roll i produktionen. Fabriken har idag inget lager utan “kommunicerar” istället direkt med marknaden via underleverantörer, bemanningsföretag och entrepenadföretag. Produktion och cirkulation är inte längre åtskilda fält utan smälter allt mer samman. Just in time, kundnöjesindex och lean production är ledande ideologier inom snart sett all produktion oavsett om den sker i en restaurang, i ett sjukhus eller i en verkstad. Företag , stat och kommuner lägger idag ut stora delar av sin verksamhet i flera led som istället sköts av entrepenadföretag och underleverantörer. På många arbetsplatser har man även ”privatiserat” personalpolitiken genom att administrationen och kontrollen av arbetskraften sker direkt via olika bemanningsföretag vars uppgift är att slimma och kontrollera hela personalorganisationen. På många arbetsplatser finns det inte bara en arbetsköpare utan flera och där alla aktörer omväxlande ser sig som konkurrenter, kunder och leverantörer inom samma produktionssystem.

Produktionssystemets interna dynamik omformar också arbetskraftens levnadsvillkor och arbetsvillkor. Dynamiken uppstår ur arbetskraftens kamp för en drägligare tillvaro och arbetsköparnas strävan att bemästra arbetskraftens rörelser. Det postayloristiska produktionssystemets dynamik kräver att arbetskraften är foglig och ständigt anpassas till det skiftande produktionsflödet. Arbetskraften tvingas i detta sammanhang att sälja sig till en av produktionssystemets många konkurrerande underleverantörer, entrepenadföretag och/eller bemanningsföretag. Den hårda konkurrensen inom produktionssystemets olika delar pressar ner priserna på produktionssystemets olika delar som i sin tur leder till att arbetskraften skall utföra arbete till så låg kostnad som möjligt dvs. skall utföra fler och fler arbetsuppgifter på kortast möjliga tid under så lång tid som möjligt. Vinstmarginalerna i systemets olika delar kräver i sin tur en ständigt ökad utsugningsgrad från arbetskraften. Förutsättningen för utförandet av arbetet skall i sin tur kosta så lite som möjligt.

 Arbetskraftens behov av humana arbetstider, inflytande, hälsosamt arbetstempo, bra arbetsmiljö, dräglig lön, anställningstrygghet, etc, ses i detta sammanhang som kostnader som på alla sätt måste minimeras för att företagen skall kunna hävda sig i produktionssystemets interna dynamik. Arbetskraft som i detta sammanhang kräver dessa kostnader, eller helt enkelt vill fly från arbetet, ses som fientliga element till produktionsflödets stabilitet. Men genom att splittra upp produktionen på olika arbetsköparaktörer minskas arbetskraftens motstånd mot produktionssystemets krav. Detta leder i sin tur till yrkesgrupper ställs mot varandra, att fast anställda ställs mot personal inhyrd via bemanningsföretag, att inhyrda i olika bemanningsföretag ställs mot varandra i konkurrensen att utföra arbete till så låg kostnad som möjligt. I spåren av produktionssystemets uppskruvade arbetstempo följer också konkurrens mellan enskilda arbetare och ökad utslagning av arbetskraft vars hälsa och välmående mals ner av arbetsbelastningen.

Den interna dynamiken och decentraliseringen av produktionssystemet gör också att arbetskraftens kamp inte längre kan rikta sig mot en tydlig fiende utan att kampen istället nu börjar föras direkt mot själva produktionssystemet. Ju mer decentraliserat produktionssystemet blir, desto mindre ansvarskänsla har arbetskraften att upprätthålla systemets interna dynamik. Decentralisering leder istället till apati, flykt och sabotage.

 Genom detta skifte görs de traditionella fackföreningarna, och dess lokala förtroendevalda, helt maktlösa då de inte kan ena medlemmar och oorganiserade i en och samma organisation. Istället har de traditionella fackföreningarna blivit ett med produktionssystemet genom att fungera som en förmedlare för köpandet och säljandet av arbetskraft. De traditionella fackföreningarna fungerar nu som en integrerad del i produktionssystemet och ser sig själva som en aktör som köper, säljer och kontrollerar arbetskraft. Det traditionella arbetarkollektivet på en arbetsplats har därför upphört att existera och har decentraliserats till många autonoma arbetsgrupper med olika grad av sammanhållning, normer, attityder och värderingar.

Ur produktionssystemets dynamik skapas således nya förutsättningar för klassorganisering. När produktionssystemet delas upp på olika arbetsköparaktörer minskar också kontrollen över arbetskraften. Produktionssystemet har som sagt inte längre en härskare utan flera. Varken lojalitet till traditionella fackföreningar, eller lojalitet till en allomfattande arbetsköpare, fungerar numera som ett sätt att kontrollera arbetskraftens rörelser. Detta skapar behov av helt nya former av kontroll inom den personalpolitiska  administrationen som till största delen har kommit att baseras på en omfattande användning av kunskaper inom sociologi, marknadsföring, ekonomi och psykologi. För att kontrollera arbetskraften måste systemets upprätthållare, dvs. chefer på olika nivåer, ständigt manipulera arbetskraftens känslor och självbilder så att arbetskraften anpassar sig till produktionsflödet. Målet för kontroll är inte längre enskilda arbetare utan arbetsgruppernas dynamik, normer, värderingar och attityder.

 Ett exempel på arbetsköparnas nya strategier är deras försök att bryta ner arbetskraftens motstånd genom att introducera produktionsideologier som säger att arbetslagen/arbetsgrupper omväxlande ska se sig själva som kunder och leverantörer gentemot varandra (samt andra aktörer på marknaden). Här syftar strategin till att bryta ner arbetskraftens upplevelse av “professionalism”. På så sätt ska arbetskraften bli mer flexibel och därmed lättare att exploatera. Istället för att leverera en viss tjänst (en handling som kräver viss yrkeskunskap) så ska kunden (dvs elevens föräldrar, trafikanten, patienten, företaget etc) ha en upplevelse av att vara nöjd (vilket bland annat mäts med nöjdkundindex). Yrkeskunskap ersätts av service. Yrkesarbetare blir så massarbetande servicearbetare. Serviceideologin är intressant därför att det är en strategi att omdefiniera själva arbetet för att på så sätt få arbetskraften att omdefiniera sig själv utifrån sin nya kontext. Varan eller tjänsten som ska produceras är nu kundens upplevelse av att vara nöjd. Serviceideologin är här både vägen och målet för hela produktionssystemet. På så sätt så försöker arbetsköparna hela tiden upphäva arbetskraftens strävan efter en drägligare tillvaro genom att skapa en ny produktionsform där denna strävan på något sätt är utdefinierad. Det kan man uppnå genom att skapa nya yrkesgrupper, använda sig av bemanningsföretag, påverka arbetskraften emotionellt etc. Arbetsköparnas användande av individualistiska servicestrategier har fått omfattande konsekvenser. Då denna nya produktionsform i sin tur generar individualistiska serviceideologier som sprider sig i hela samhället.

Arbetskraften, i form av många decentraliserade arbetsgrupper, blir idag trots allt starkare då produktionssystemet i allt högre utsträckning bygger på att arbetsgrupperna har en stark gruppsammanhållning och gemensam gruppidentitet. När arbetet blir mer immateriellt ,genom att information och kommunikation spelar en avgörande roll i produktionen, så ökar också vår möjlighet att påverka arbetskraftens stridbarhet på samma sätt som arbetsköparna och verkställande chefer. Kampen som förs om kontrollen av arbetskraften är således kampen om arbetsgruppernas målsättning, värderingar, normer och attityder. Okontrollerade arbetsgrupper som samarbetar för gruppmedlemmarnas gemensamma intresse av drägligare tillvaro är gruset i den posttayloristiska produktionssystemet. Samtidigt kan kontrollerade arbetsgrupper som arbetar i enlighet med produktionssystemets dynamik ständigt öka arbetstempot till allt högre svindlande nivåer.

Läs gärna de andra delarna i samma serie:

1. Snabba cash

2. Bantningskurer

3. Lönedumpning

4. Dammsugning

Årets slavdrivare 2010

 Tobias Lindfors som grundat bemanningsföretaget Student Consulting utsågs nyss till årets företagare 2010. Till SvD säger han bland annat att:

Vi jobbar också för något mer än att bara tjäna pengar, en stark drivkraft är att hjälpa unga människor komma ut på arbetsmarknaden.

Vi har tidigare skrivit om slavdriveri och student consulting i inläggen:

1. Snabba cash del 1

2. Snabba cash del 2

Bemanningsföretagen occkuperar fler och fler arbetsplatser

Bemanningsföretagen expanderar nu snabbt i spåren av krisen. Enligt SvD och bemanningsföretagens förbundsordförande Urban Bäckström så ökade uthyrningen till industrin totalt i hela Sverige med 106 procent omsättningsmässigt under tredje kvartalet. Lager och logistik i västra Sverige steg med 140 procent.

Urban bäckström sprider i SvD en mängd myter om bemanningsföretag som vi tidigare skrivit om:

1. Snabba cash

2. Bantningskurer

3. Lönedumpning

4. Dammsugning

Snabba cash del 2 (bemanningsföretaget studentconsulting)

Bemanningsföretaget studentconsulting uppmärksammades av TV4 för ett par månader sedan när de blev påkomna att hota sina anställda med sparken om de inte producerade mer än 25 % än den ordinarie personalen. Det har bloggen skrivit om här.

Nu har de återigen blivit uppmärksammade i helsingborgs dagblad då före detta anställda vittnat om klockade toalettbesök och sjuk personal som tvingas till jobbet.

En arbetsledare säger bland annat till tidningen:

– Jag tröttnade på att folk inte fick vara sjuka. Om de ringde till mig och sjukanmälde sig så skulle jag tjata på dem tills de gick med på att komma till jobbet. Hade de feber skulle jag säga till dem att ta en tablett.

– De frågade om jag lagt märke till några som går på toaletten oftare än andra och hur länge de var iväg. Jag skulle hålla tyst om det och rapportera till chefen, så gör man inte på normala arbetsplatser.

Något felaktigt så nämner de anställda att studentconsulting skulle vara ett unikt bemanningsföretag som agerar på detta sätt. Vi vill poängtera att nästan alla bemanningsföretag agerar i linje med studentconsulting. En annan signalblogg har skrivit om den frågan och det går att läsa om här.

Punktstrejk bland städare anställda av entrepenadföretaget ISS facility services

PRESSMEDDELANDE FRÅN DRIFTSEKTION USIL AV SAC syndikalisterna (fullständig bakgrund går att hitta här)

Från och med den 3 november har den lokala fackklubben, driftsektion USIL av SAC syndikalisterna, beslutat om att gå ut i punktstrejker främst mot den höga arbetsbelastningen på USIL. De som omfattas av punktstrejkerna är städare som är anställda av det multinationella företaget ISS Facility Services som har städentrepenadavtal med Region Skåne.

-          Sedan ca fem år tillbaka har vi i SAC syndikalisterna kämpat för att förbättra våra arbetsvillkor och särskilt när det gäller den orimliga arbetsbelastningen. 2006 sändes uppdrags gransknings reportage om hur städavtalet mellan ISS Facility Services och Region Skåne gör sjukhuset smutsigt genom den orimliga arbetsbelastning som åläggs städarna som är anställda av ISS. Ett exempel var att en toalett på Kvinnoklinikens mödrahälsovård skulle städas på 36 sekunder. Dessvärre har det inte blivit bättre sedan dess. Våra krav är främst att arbetsbelastningen för oss städare minskar med 40 %, säger Adrian K, ordförande för driftsektion USIL av SAC syndikalisterna.

Driftsektionen har bestämt sig att gå ut i punktstrejker, tre timmar, två gånger i veckan, från och med den 3 november. Exakt när och var punktstrejkerna genomförs har inte meddelats ISS då driftsektionen vill ha maximal effekt på sina stridsåtgärder samt minska risken för eventuellt strejkbryteri. Tanken är att stridsåtgärderna inte skall gå obemärkt förbi och sätta press på ISS att gå med på driftsektionens krav.

-          ISS hävdar att de har rätt att veta exakt när punktstrejkerna skall genomföras och vilka medlemmar som omfattas av strejken. Vi anser att ISS inte har laglig rätt att få exakta klockslag på punktstrejkerna då det skulle minska effekten av stridsåtgärderna. Då har de tid att förbereda sig vart de skall skicka sina strejkbrytare och därmed bryta strejkerna. Vi hoppas ju naturligtvis att kommunal står neutrala i den här konflikten och inte försöker få sina medlemmar att jobba på strejkade områden.  Att hålla koll på anställdas fackliga medlemskap anser vi är ISS uppgift och inte vår. Vi har redan meddelat att alla våra medlemmar på USIL som är anställda av ISS omfattas av punktstrejkerna, säger Adrian K, ordförande för driftsektion USIL av SAC syndikalisterna.

Fackklubben anser även att patienter och övrig sjukvårdspersonal kan komma att drabbas av stridsåtgärderna men att det är oundvikligt just för att uppmärksamma problemet med städentrepenadavtalet som i flera år har drabbat både städare, patienter och sjukvårdspersonal.

-          Att bara sitta tyst och låta detta pågå skulle vara att utsätta både städare, patienter och sjukvårdspersonal för dolda risker som i slutändan gör alla på sjukhuset sjuka. Det blir knappast bättre av att vi städare håller käften. Är arbetsbelastningen så pass hög att det inte går att utföra ett bra jobb så anser vi att vi som städare har en skyldighet att sätta ner foten och kräva att arbetsbelastningen når de nivåer som krävs för ett hygieniskt och rent sjukhus. Att vi strejkar är för att ISS struntar i vad vi städare tycker om saken. De vill bokstavligen sopa problemen under mattan och tjäna mer pengar, säger Adrian K, ordförande för driftsektion USIL av SAC syndikalisterna.

Fackklubben anser även att det är fel att hålla ISS bakom ryggen för att de vart tredje år skall få behålla avtalet med Region skåne.

-          Kommunal har i flera år hållit ISS bakom ryggen för att de skall kunna behålla sitt avtal med region skåne. I slutändan är det väl ett slags godhjärtat försök att rädda sina medlemmars jobb. Men vi anser att det är fel att hela tiden hålla ISS bakom ryggen för att i förlängningen fysiskt slita ut sina medlemmar och skapa en riskfylld sjukhusmiljö för allmänheten och sjukvårdspersonalen. För oss kvittar det vilket företag som bedriver städningen och vi kommer alltid kräva rimliga arbetsvillkor och att nya företag följer turordningsregler och anställer alla städare enligt anställningstid på ISS, säger Adrian K, ordförande för driftsektion USIL av SAC syndikalisterna.

ISS har i förhandlingar påpekat att kollektivavtalsparterna, ISS och kommunal, inte har upplevt arbetsbelastningen som ett problem. ISS har hävdat att arbetsledningen och kommunals skyddsombud inte har upplevt detta som ett problem. Fackklubben och dess medlemmar har å andra sidan en helt annan bild av problemet.

-          I reportaget från uppdrag granskning 2006 så sa kommunals ombud Anne-Lii Jönsson att hon inte ville kommentera arbetsmiljön eller arbetsgivaren och inte heller kritisera ISS, trots att hon tyckte att avtalet mellan ISS och USIL var orimligt. Det är väl inget som ändrats i nuläget sedan 2006. Kommunal och ISS sitter i samma båt. Vi i driftsektionen gör inte det. Vi har ett intresse av en arbetsbelastning som skapar en hälsosam arbetsmiljö för både oss själva, patienter och övrig sjukhuspersonal. Vi anser att kommunal inte företräder sina medlemmars intressen i dessa frågor utan går arbetsgivarens ärenden trots att problemen beskrivits ingående i deras egen tidning kommunalarbetaren. Det är uppenbart att det är ett verkligt problem för alla anställda städare. Att ISS och kommunal inte tycker det är ett problem säger ju mer om vilken korrupt facklig samverkan som byggts upp under dessa år, säger Adrian K, ordförande för driftsektion USIL av SAC syndikalisterna

Fackklubben har ett krav på att ISS skall minska alla städares städområden med 40 % och anser inte att detta är ett orimligt krav att uppfylla även om det innebär att ISS tvingas att anställa fler städare.

-          Vi anser att ett multinationellt företag med miljardvinster har råd med detta. Anser de sig inte ha råd med detta får de omprioritera vad de lägger sina andra kostnader. ISS har flera gånger sagt att de måste hålla det anbud som de tecknat med region skåne för att hålla sin verksamhet lönsam. Vi anser tvärtom att man får sänka vinstkraven och omprioritera kostnader i sin övriga verksamhet som exempelvis att sänka kostnaden för högre chefer och sänka vinstutdelningen till ägarna.  Förutom att det skulle ge fler arbetstillfällen, bättre arbetsmiljö för alla anställda och patienter, så skulle skattebetalarna faktiskt få nått som de betalat för, säger Adrian K, ordförande för driftsektion USIL av SAC syndikalisterna

Enligt fackklubben har förhandlingarna med ISS helt avstannat bland annat efter att ISS manipulerat en tidsstudie.

-          Driftsektionen har förhandlat om arbetsbelastningen i flera år utan resultat. I somras slöts även en överenskommelse mellan driftsektionen och ISS om att göra en tidsstudie på ett städområde för att kontrollera arbetsbelastningen. Driftsektionen hade således en tidsstudiekontrollant som kontrollerade hur två av ISS utvalda städare städade ett utvalt städområde. ISS bröt överenskommelsen genom att uppmana städarna att hoppa över städområden, flytta städområdena från de dagar då tidsstudien genomfördes och hoppa över arbetsuppgifter som skulle utföras. ISS var mer intresserade av att sparka städare som anser att arbetsbelastningen gör så att de inte kan utföra ett bra arbete. Egentligen förstår vi inte syftet med att göra en tidsstudie, där vi kontrollerar utförandet, där ISS helt öppet fuskar och manipulerar resultatet. Detta har driftsektionen dokumenterat i en särskild rapport, säger Adrian K, ordförande för driftsektion USIL av SAC syndikalisterna.

Fackklubben har även förlorat förtroende för ISS platschef på USIL samt ISS regionschef och kräver deras avgångar.

-          Det är framförallt ageranden från ISS driftschef på USIL som är oacceptabelt och under all kritik. Alla som inte klarar arbetsbelastningen, eller blir sjuka av den, utsätts för vad som nästan kan betecknas som trakasserier. Till exempel så beordras anställda in på möten på sina lagstadgade raster där de skälls ut tills de bryter ihop och brister ut i gråt. Driftchefen gormar och skriker även på sina anställda och tillsammans med kommunal hotar man anställda med sparken om de går över från kommunal till SAC. Vi har även begärt förhandling om kränkning av föreningsrätten i samband med vad vi anser vara systematiska åtgärder mot våra förtroendevalda. I förhandlingar påstår ISS att driftschefen och regionschefen har fullt förtroende från alla anställda. ISS hänvisar detta till en medarbetarenkät där 100 % av alla medarbetare är nöjda med arbetsledningen. Det resultatet vet åtminstone vi i driftsektionen är löjeväckande felaktigt. Enkäten går i detta sammanhang att jämföra med valen under diktatorn Saddam Hussein som alltid hade 100 % av de irakiska medborgarnas röster, säger Adrian K, ordförande för driftsektion USIL av SAC syndikalisterna.

 

Länkar till artiklar som berör strejken:

1. www.ka.se/index.cfm?c=85521
2. www.na.se/nyheter/orebro/1.600618-billig-stadning-blev-ocksa-slarvigt-utford
3. www.svt.se/2.53750/sjukhussjukan?lid=puff_617270&lpos=lasMer
4. www.svt.se/2.53775/1.631534/stadavtalet_gor_sjukhuset_smutsigt

kontakt:

E – post: usil@sac.se

Artiklar:

Lunds lokaltidning, SKånskan,HD,svt, sydsvenskan, TV4, Dagens medicin, arbetaren, Kristianstadsbladet, Kristiansbladet2, skånskan2, skånskan3

Signal till er representanter för Berns Group (VD för Berns salonger visste om städarnas arbetsvillkor del 6)

Redan i våras använde Berns group blockaden som agitation mot Stockholms Restaurang och hotellarbetarsyndikat på ett bredare plan (På SHRs årsstämma) och på ett sätt som riskerar att drabba en redan utsatt grupp i form av fler uteblivna löner, fler usla arbetsvillkor, fler förlorade jobb, fler deportationer i samband med förlorade jobb, fler förföljelser pg fackmedlemskap (jepp, det händer redan inom SHR och det händer på samma sätt som i resten av världen, inte på ngt förmildrande sätt – “den och den är syndikalist, sparka dem”).

Samtidigt har Berns Group agiterat mot SAC som helhet trots att SAC är ett förbund bestående av ett hundratal självbeslutande fackföreningar.

Samtidigt har Berns Group agiterat mot blockader av huvudentrepenörer som metod för att säkra oacceptabla förhållanden för bemanningsfanställda (och ja, det innefattar också anställninsgtrygghet). En strid som stora delar av fackföreningsrörelsen utkämpar i brist på adekvat skydd för sina medlemmar. Se Byggnads. Se Fastighets. Se stora delar av Europa.

Berns group har inte dragit sig för att gå till underliga personangrepp, kalla aktivt icke-våld (picket lines) för våld, på ett djupt oärligt sätt använda kontakter inom politik, PR, journalistik och fackföreningsrörelse för att å det grövsta smutskasta hela SAC och kräva polisstatsliknande åtgärder mot tunneltågförare, dagisfröknar, biblotekarier, industriarbetare, städare, diskare mm.mm.

Berns Group har med sitt ekonomiska överläge försökt hota asylsökande medlemmar privat och hoppats att de skall backa från sina krav.

Det börjar bli svårt att på stående fot summera det agerande från Berns Groups sida som (i all rimlighet) leder till att Stockholms Restaurang och hotellarbetarsyndikat inte kommer ge upp striden mot Berns i första taget och att striden rimligen kommer fortsätta få stöd från människor som kämpar för utjämning av klasskillnader, för mänskliga rättigheter, för papperslösa och asylsökande, mot rasistiska strukturer på arbetsmarknaden, för fackliga rättigheter mm.mm.

Och de som varit med i blockaderna vet om att Rådhusgruppen svartmålar. Och de som är insatta i ärendet vet om att Berns Group försöker rädda sitt varumärke och vända fokus från sig själva.

Istället för att utsätta ekonomiska samarbetspartners för moraliska problem (jag känner några av dem) och den egna verksamheten från inkomstförluster borde Berns Group vara lösningsinriktade och försöka se om en kompromiss kan nås.

Syndikatet lär inte lägga fram fler förslag sedan Berns PR-firmor använt alla olika lösningsförslag för att smutskasta dem. Berns Group borde lägga fram sitt första förslag på lösning av tvisten, för annars lär den pågå minst ett år till.

OM Berns Group inte vill undersöka möjligheten till en lösning, utan föra ett mer principiellt korståg, så kan ni knappast skylla på syndikatet för kostnaderna för striden. Facket kommer alltid reagera på antifacklig hets.

Misslyckad insamling till fond för anställda som exploaterats av bemanningsföretag (VD för berns salonger visste om städarna arbetsvillkor del 5)

Den 17 oktober anordnarSHR en “stödfest” för alla hotell och restaurangarbetsköpare i Stockholmsområdet på Berns salonger. SHR  står för Sveriges hotell och restaurangföretagare och är arbetsköparorganisationen som hjälper alla restaurang och hotellägare. SHR hjälper ägarna mot fackföreningar. I detta fall vill de samla alla ägarna i branschen till en stödfest ” mot de arbetsmetoder Syndikalisterna använder sig av”.

VD Yvonne Sörensen uttalar sig i SHR:s tidning restaurören att intäkterna från festen skall gå till välgörande ändamål:

– Vi ville hitta något som har anknytning till den här konflikten. Till exempel att sätta upp någon fond för personer som behandlats illa av bemanningsföretag eftersom vi vet att det finns oseriösa bemanningsföretag. Det har vi inte lyckats med så pengarna kommer att gå till Amnesty i stället, säger Yvonne Sörensen Björud.

Att de inte lyckats med att starta en fond kanske mer beror på att det finns alldeles för många i branschen som tjänar otroligt mycket pengar på oseriösa bemanningsföretag samt att det dessutom finns väldigt få av dem överhuvudtaget. Förutom att Berns salonger själva medvetet har använt flera av dessa företag.

 Det roliga är att Berns salonger förra veckan nekades av Amnesty att samla in pengar i deras namn. Då skulle man istället samla in pengar till läkare utan gränser. Det fick man inte för läkare utan gränser och nu står SHR med byxorna nere och kan inte samla in pengar till någon (läs om detta i arbetaren).

Generalsekreteraren för Amnesty sa till arbetaren angående in samlingen:

– Det är två skäl, det ena är helt enkelt att ingen får använda vårt varumärke utan att vi gett okej till det, säger Lise Bergh, generalsekreterare för svenska Amnesty. Det andra är att vi hade tackat nej även om vi hade blivit tillfrågade. Vi har inte tagit ställning i den här konflikten och vill inte förknippas med en av parterna. Det har vi meddelat väldigt tydligt till SHR.

Insamlingsansvarig Therese Engström på Läkare utan gränser sa till arbetaren angåede insamlingen:

– Vi visste inte riktigt vad det gällde när vi fick frågan om vi ville ta emot de här pengarna. Nu när vi tittat närmare på vad det handlar om kan vi konstatera att det är en stödfest för en part i en konflikt och då har vi valt att tacka nej. Vi tar inte sida i den här konflikten, det har vi meddelat SHR, säger Therese Engström, insamlingsansvarig.

Till råga på allt så har SHR och dess medlemmar kallat till personalmöten i veckan där de “uppmanar” alla arbetare att visa “lojalitet” genom att gå på “stödfesten” mot syndikalisterna. Man säger också att man betalar arbetarnas inträdesavgift. Det finns restauranger och hotell i stockholm där det jobbar syndikalister som inte sagt nått om sitt medlemskap till arbetsköparen.Flera av dem har samlats till personalmöte där arbetsköparen och dess underentreprenörer hållit propagandatal mot syndikalisterna och sagt att det är personalens plikt att gå på söndag till Berns. Företaget betalar inträdet (125 kr) och frånvaro kommer att uppfattas som illojal agerande från arbetarnas sida. En restaurangägare har även sagt upp en medlem i syndikatet som driver konflikten för att hon är fackligt förtroendevald för SAC.

Hela SHR:s spektakelfest är minst sagt vidrigt.

Läs mer om att Berns VD yvonne Sörensen visste om de bemanningsanställdas arbetsvillkor på Berns:

del 1

del 2

del 3

del 4

Andra signalbloggar har även gjort uppskattade inlägg i frågan:

http://arbeteochfritid.wordpress.com/

http://syndikalism.wordpress.com/

Kukmätning mellan Poolia och studentconsulting

Poolia har nu stämt Studentconsulting då de inte gillar att studentconsulting har utnämt sig själva till ”Sveriges bästa bemanningsföretag 2010“. Otroligt roligt och kan verkligen benämnas som 2010 års kukmätning (se även SvD).

Bonik AB:s envägskommunikation

Sedan en tid tillbaka har entrepenadföretaget Bonik AB och fackföreningen Malmö handels- och servicesyndikat av SAC syndikalisterna varit i konflikt. Syndikatet har lagt deras spelbord i blockad. Givetvis har tredje part blandats in i konflikten dvs alla de uteställen som Bonik AB bedriver sin spelverksamhet. I det nuvarande läget är de drabbade kulturbolaget (KB), Ice och Bodoni. Dessa tre utställen är de som fackföreningen i första hand riktar in sig på. I andra hand kommer åtgärdena rikta sig mot interpool, Boomers och slagthuset.

Enligt uppgift har SHR (Sveriges hotell och restaurangföretagare)  blandats sig i konflikten dvs. bland annat slagthusets och kulturbolagets arbetsköparorganisation. De menar tydligen på att Slagthuset, Kulturbolaget och Bodoni inte kan bryta sitt avtal med Bonik AB. Enligt SHR kommer inte dessa utställen att hålla sig neutrala i konflikten. Syndikatet kräver dock neutralitet så det ser ut som om konflikten håller på att trappas upp.

I sydvenskan säger delägaren Jonas Philipsson att han har ”100 procents koll. Vi hade personalmöte för ett par veckor sedan och då framkom ingen kritik alls.”  Alla vet ju hur arbetsköpare beteer sig i “krissituationer”  där de ofta sammankallar till personalmöten och håller envägskommunikation med personalen. Huruvida det framkom kritik eller inte på mötet låter vi vara osagt men en eventuell frånvaro av kritik på ett möte går ju knappast i garant för att man har “100% koll”. Deltagare på mötet får gärna skicka in egna kommentarer, eller kommentera, om hur mötet egentligen gick till och vilken kritik som finns. 

I sydsvenskans artikeln vill Bonik AB gärna gå till arbetsdomstolen. Men förutom att de flesta arbetsköpare ljuger sig blåa i arbetsdomstolen så är ju arbetsdomstolen ingen vanlig domstol. Man är ju van vid politiskt tillsatta nämdemän i domstolar men i arbetsdomstolen sitter lika delar representanter från svenskt näringsliv (direktörer/borgare/mestadels gubbar) samt lika delar representanter från LO/TCO och SACO (arbetsköparvänliga fackbyråkrater/borgare/mestadels gubbar). Vem vill att dom skall “dömma” i dessa konflikter egentligen? Särskilt i detta fall SAC syndikalisterna som dessa intresseorganisationer hatar.

Dödsfall i sjukvårdsfabriken

Bemanningsföretagen har under en längre tid även trängt in i vårat sjukvårdssystem tillsammans med upphandlingar och privatiseringar. I kombination med den nya religionen i offentlig verksamhet som heter ”lean healthcare“, som vill göra om sjukvården till japanska bilfabriker, skapas stress och diskontinuiteter som leder till direkta dödsfall av patienter.

Nu har dödsfall uppmärksammats på bland annat Danderyds sjukhus när bemanningsföretag hyrdes in under en planeringsdag. Naturligtvis skyller man på anställdas “kompetens” när det i praktiken är omöjligt för någon människa att på samma dag hoppa in på en avdelning, ta över och sköta den i sin helhet, samtidigt som patienterna rullar fram på löpande band.

Man kan läsa o tragiken i expressen och DN. Ett bra inlägg i inhyrningsproblematiken går att läsa här.